Det var skönt. Att i två timmar inte behöva tänka bebis. Att lämna bebis med pappan i sängen och sticka iväg på egen hand för att köpa garn och födelsedagspresent i lugn och ro.
På spårvagnen hem ringde telefonen. Skrik i bakgrunden. "Jo, hon vägrar ta mjölken ur sprutan. Kan du komma hem?"
Väl hemma hade hon somnat om. Och visst fick jag dåligt samvete.
Men en paus var helt klart välbehövlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar