Det mest positiva var att blåsljuden på det lilla Majkenhjärtat hade vuxit bort. Vilken lättnad!
Och helsesyster sa att hon log. Eh, va? Jag ser då inga leenden, däremot respons och ögonkontakt och så, men leenden..? Jag kallar ju det för grimaser och att hon har magknip... Jaja, jag kanske är trög som vanligt och inte fattar förrän hon skrattar högt och tydligt... ;)
Hon hade gått upp 1060 gram från födelsevikten och väger nu
4530 gram! Huvudomkretsen var 37,5 cm.
Tänk. Att min lilla tjej redan har gått och blivit 6 veckor (imorgon) och tiden flyger och alla mår så bra och allt går så himla bra och vi har verkligen ingenting, ingenting att klaga på.
"Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: ’Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda.’"
Jo, precis så är det nog.
Lycklig.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar