Igår började min biologiska pappa skriva till mig på facebookchatten. Det hör verkligen inte till vanligheterna, och som vanligt blev jag sådär nervös och visste inte riktigt om jag skulle våga läsa. Precis som de två breven han har skrivit till mig de senaste åren. Man måste liksom ta några djupa andetag innan man läser. Och gärna ta en paus eller två någonstans i mitten.
Denna gången skrev han i alla fall att han och familjen var i dalafjällen och undrade om han kunde komma och hälsa på när han ändå "var i närheten". Javisst skulle det gå bra, tyckte jag. På torsdag? Javisst, torsdag blir jättebra, oj så roligt! Vi bytte nummer. Och idag ringde han. Vad spännande att träffa Majken! Ja, hon ser ju så söt ut. Ja, de räknar med att det tar 3-4 timmar att åka. Kommer väl till Oslo vid 13-tiden. Jamen då hörs vi imorgon då, hej hej.
Hur surrealistiskt är det inte? Jag har städat hela kvällen. Konstigt känns det. Men det är väl inte så konstigt att det känns så...
När jag städade passade jag på att plocka bort vinterjackan och vinterskorna. För nu är det vår. Nu måste det bara vara vår.
Även om jag vaknar imorgon och det är -10° kommer jag att trotsa i min skinnjacka och Converse. Och tacka gudarna för amningsinlägg i ull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar