I något år eller så har jag följt en annan människas kamp. En kamp mot en sjukdom, så hopplös. Alla visste att den var dödande. Alla visste.
Ändå blir jag så otroligt ledsen när jag läser att Kristian inte finns mer.
Kampen är över.
Du har fått frid.
Och jag hoppas att du fått träffa dina barn nu.
Barnen du aldrig fick.
Där du är nu.
Väldigt sorgligt. Och som någon annan skrev på Facebook så är det konstigt att en människa man inte känner kan beröra en så mycket.
SvaraRaderaJa, visst är det? Man lärde ju känna honom, på ett vis. Men ändå inte.
Radera:(