Jag som har gått och oroat mig för att Majken är "sen". Ja, i utvecklingen, alltså. För att hon inte vänt sig. Bara försökt från rygg till mage (men ena armen har alltid stoppat), och legat stel som en pinne väl liggande på mage, inte ens försökt rubba sig. Och det är väl inte så det ska vara? Det är väl från mage de ska vända sig först, till ryggläge? Ja oj vad jag har grubblat på detta...
Men den 21a augusti fick jag ett sms av Niklas när jag var på jobbet. "Majken vände sig från rygg till mage nu! :D"
Och åh vad glad jag blev att han fick uppleva något "för första gången", han också.
Den vändningen var dock bara en olycka. Eller ja, inte menad, om man säger så. Och sedan dess vände hon sig aldrig mer.
Fram till i fredags. För då var det som att hon fattade grejen och rullande över på mage så fort man lade ner henne på rygg. Och sedan dess har det bara fortsatt.
Lite jobbigt kan jag tycka. Speciellt vid läggningen. För efter några minuter hör man ett ansträngande stön från en unge som inte orkar hålla upp huvudet längre. Så man får gå in och vända på henne.
Och så börjar det om igen.
Men när man ser den här gladfisen kan man ju inget annat än att le... Eller hur?