3 år. En liten kärleksförklaring.

Idag för 3 år sedan hände det något speciellt. För exakt 3 år sedan gick jag upp lite tidigare (rättare sagt, jag valde att inte sova alls) på morgonen för att en viss Niklas hade bestämt sig för att komma och hälsa på mig. Såhär hade det sett ut när vi pratat innan dess: 

Och så kom han då. I en taxi till busstationen där jag satt och försökte få i mig kaffet jag köpt. Hans solglasögon gick sönder i vår första kram. Några dagar senare skulle ytterligare ett par gå sönder. De trampade han på när han skulle pumpa upp vår nyinskaffade gummibåt som vi hade döpt till Marianne.
Och 2 veckor senare, på en festival i Gävle, tog han modet till sig och frågade; "Är vi ihop nu?"

Tänk att 3 år gått. Och tänk vad mycket som hänt. Hade någon berättat för mig då att jag tre år senare skulle flyttat till Norge och fått barn (!) ihop med han den där tokiga i kilt (se bild)

...hade jag aldrig trott på det. Men tänk, vad bra det blev. Och som jag älskar karln!
Tack för att du står ut med mig. Pöss!

♥